Bästa

26 april, 2007 | | Okategoriserade

ELDKVARN SPELAR PÅ DEBASER I MALMÖ 30/5

FÖRKÖP TIC NET www.debaser.nu

ELDKVARN IN PÅ 1:A PLATS PÅ FÖRSÄLJNINGSLISTAN ( För ett tag sen)

SENASTE NYTT. KONSERT MED ELDKVARN. SÖDRA TEATERN 27/4 -07

BOKA BILJETT http://www.sodrateatern.com/

OBS OBS OBS OBS NU KAN MAN LYSSNA PÅ SINGELN PÅ www.myspace.com/eldkvarn

Jag hade hämtat ut farkosten ur Walters garage, i folkmun Walle vingummi, allt fungerade perfekt, den gick att styra igen, och jag steg upp över stan, in genom molnen och upp i solljuset, jag var på väg igen, på väg in i en annan galax, en annan tidräkning, ett annat språk, en annan värld, med andra stjärnor än våra, andra månar, sjöar, himlar, djur och växter, andra ord, kungar och drottningar, prinsar och prinsessor. Jag kopplade bort kontakten med markkontrollen och satt i tystnaden och såg ut, jag började tugga på min tablett och snart……..

Jag sov djupt och vi passerade miljoner år och miljoner mil, nätter och dagar flöt samman och jag såg minnen av den gamla världen ligga sönderrostade, som gamla jordbruksmaskiner på Vintergatans trottoarer, uppspolade av rymdens vågor. Planeterna passerade revy utanför fönstret och det snöade på jorden, den var alldeles vit, och där pågick sen tusentals år tillbaka, ständiga vinter-OS, ett evigt snöbollskrig som jag var glad att få lämna bakom mig. Människor hade snöat in i bloggar, små byar i bergen utan kontakt med yttervärlden, där skärmytslingar och baktaleri var vardagsmat, ensamheten monumental och längtan efter något annat, kärlek, vänskap, ruset, var så stor att den icke var mätbar. Beskyllningar för än det ena än det andra for genom etern som pestsmittade råttor skjutna ur avgrunders djup, gamarna flockades över tangentborden och sjukdomen spred sig som en skogsbrand, omöjlig att stoppa.

Livet var borta från jorden, snön föll och i bloggbyarna var det 200 grader kallt, småkungar och småpåvar munhöggs i varje gathörn, ”förträffliga grisar hela bunten” som Köpenhamnaren säger, natten var städse närvarande, och det åktes skidor och skridskor och hoppades backe för jämnan. Alla TV-kanaler hade sina sportreportrar ute i buskarna, varje dag byggdes en ny OS-studio, och alla hade samma kostymer och samma expertkommentatorer, samma tugg, om och om igen, om absolut ingenting. Vem var bäst, vem sa vad, vem var först och sist men inte minst, vems var felet.

Jag hade nu färdats genom flera solsystem, drogad med hästmedicin, stora tabletter, som hängde på släp efter farkosten, stora som kvarnhjul, ett slags morfin, utvunnet ur skivad avokado och sekret från rödvingetrastens bukspottskörtel, framställt av urindianstammen Svartbloggarna i bloggariket England och insmugglat i flytande form av motståndsmän på Bornholm, som med båt seglade det över det ännu isfria Bornholmsgattet och landade dekokten nånstans söder om Skillinge, där det sen gjöts i stora formar, två och en halvmeter i diameter, till vita tabletter som via hemliga kanaler och specialbyggda rymdmopeder sen spreds till andra svartbloggare på barer och nattklubbar längs Vintergatan, en tablett och man slapp blogga i miljoner år, men allt det roliga har ett slut och nånstans där ute i det stora blå började mina ögonlock rycka och jag förnamm nånstans i fjärran att landningsfasen hade inletts.

Under landningen och uppvaknandet sände jag en tacksamhetens tanke till Walter, tack för att du fixade den gamla kärran åt mig, så jag kunde lyfta igen och lämna allt vintersportande därhän. Jag skulle tillbringa några dar hos Riddaren Rolf-Otto och hans jungfru Anja i deras borg i Ski, sen skulle jag tillbaks till vinter-OS, jag ville ju inte missa galaxens bästa band Eldkvarn och deras konsert på Södra galaxens teater. Men det var miljoner mil bort, nu satt jag på Grand Hotells uteservering på Karl Johan i Oslo, mittemot Dagsavisens utsände reporter, jag skulle berätta om livet och vintersportandet i konungariket Sverige, om svartkonst och svartbloggande, trubbiga stenåldersvapen som rev upp blödande sår i cyberrymden, men också om kärleken, den alltid allstädes närvarande kärleken.