Enfant
22 april, 2007 | | Okategoriserade
ELDKVARN SPELAR PÅ DEBASER I MALMÖ 30/5
FÖRKÖP TIC NET www.debaser.nu
ELDKVARN IN PÅ 1:A PLATS PÅ FÖRSÄLJNINGSLISTAN (FÖR EN VECKA SEN)
SENASTE NYTT. KONSERT MED ELDKVARN. SÖDRA TEATERN 27/4 -07
BOKA BILJETT http://www.sodrateatern.com/
OBS OBS OBS OBS NU KAN MAN LYSSNA PÅ SINGELN PÅ www.myspace.com/eldkvarn
Om några minuter börjar STINA, och jag tänker inte titta. Knark och sexbloggen, plura läser de snaskigaste avsnitten ur sin utlämnande blogg. I Se och hör är rubriken, Klart jag varit otrogen, och sen har det saxats lite lagom pikanta stycken ur min blogg, så där lagom som SE och hör är,………………….
Jaha nu sprack ju allting, M skulle ju prompt titta på STINA, så efter några minuter stod jag där med en folköl i handen och stirrade, flätor jaha ja, ursnyggt, knark, knark, knark, bla, bla, lysande, ett föredöme, en titan med ölmage, och sen kom Annika Falkengren, späd som en sparris och Sveriges mäktigaste kvinna, ja jag tror till och med att hon blivit utsedd till Sveriges mäktigaste man, men vid det laget var jag så röksugen, att jag inte visste vad som var upp eller ned, men jag log tappert, och försökte se ut som om jag lyssnade, tänkte mest på en rejäl stänkare. Applåder och Laleh drar igång på scenen, det finns inget PA i lokalen, så man hör knappt vad hon sjunger, man ser att hon sjunger, det låter bra men hon ser ut som hon gör soundcheck, jag är nu så röksugen att mina flätor börjar vifta som gamla gamvingar. Laleh intervjuas, hon brister ut i sång allt som oftast, detta är bortklippt i den version som ni ser, ärligt talat så lallar Laleh på så det står härliga till, och publiken applåderar, själv fattar jag ingenting, jag är väl normalbegåvad, men jag förstod inte varför publiken applåderade, jag bara konstaterade, jag är ett Pucko och alla andra är genier. Jag är nu så röksugen så jag börjar få syner, stora tobaksfält flimrar förbi, högerbenet börjar rycka, och en svart Amerikansk elitsoldat entrar scenen. Jag hör hur min mage börjar knorra, och elitsoldaten berättar hur han blivit tillfångatagen i Irak och hur hans kompis dödas inför hans ögon, jag sneglar på klockan, kan inte va långt kvar nu, Stina slänger in en fråga till mig, det är dags för den hjärtliga avrundningen. Vad sa hon, försöker jobba mig tillbaks i matchen, nåt om kläder, börjar svamla om strumpor, och visar upp mina H&M strumpor, elitsoldaten nickar, Annika skrattar och Laleh börjar antagligen sjunga igen, publiken applåderar, Laleh återgår till nirvana, och jag till koma, sambaorkestern puttrar igång, äntligen, men låten tar aldrig slut, no cigg untill Mud Club, och när det efter sju sorger och åtta bedrövelser är slut och jag är på väg ut, skall det göras Trailers för programmet, bla, bla, bla, knarkkungen talar ut, blaha, blaha. Möter Håkan i korridoren, missnöjd som en törnskata, ”Varför kommer hon hit”? Bra fråga, men just nu har vi viktigare saker att tänka på, nämligen rökning. Sätter mig i rökrummet, drar några djupa halsbloss och känner mig tillfreds med livet, visst är det underbart, visst är det ett stort skämt, visst är det en nåd att bara få finnas till, och visst, hit med en banan.
Jag tvättar av mig sminket och Johanna skjutsar hem mig, tar en cigg och en whiskey under köksfläkten, vilket jävla monster man skapat och blivit, men det är väl bara att åka med och se glad ut, det lugnar väl ned sig.
Klart att jag är glad för den uppmärksamhet och allt beröm jag fått för mitt skrivande, det har varit en fantastisk tid på många sätt, men den här vulgariseringen som har blivit den fana under vilken mediasvängen glatt tågar under är ju inget man som samhällsmedborgare är direkt stolt över. Bloggkung, knark, sex, Plura talar ut….Själv skrattar jag åt det, det finns inget annat att göra, men en del människor i min omgivning mår inte bra av det. Naturligtvis är det så och naturligtvis är det jag som skall klandras för det, jag vet ju hur det fungerar och kunde ju ana konsekvenserna av vissa meningar och ord. Det är väl småborgerligt att fråga efter nyanser, att undra över var skivan Svart blogg tog vägen, nåt litet ord om detta alster, som är bland det bästa vi gjort hade ju varit rasande trevligt. Återigen, det är inget synd om mig, det här är ingen klagosång, bara en liten fundering över sakernas tillstånd.
I veckan som gått har vi repeterat, prövat lite låtar som vi inte spelat på länge, gjort vissa arrangemangsändringar och haft det bra i replokalen. Alla lovord om Svart blogg, har smittat av sig, och stämningen i bandet är väldigt bra och repetitionerna känns inspirerande. Det kommer att bli en bra kväll på Södra Teatern på Fredag.
Jag åker till Oslo i morgonbitti för att göra intervjuer med tidningar, radio och TV i två dagar. Skivan har fått lysande recensioner i vårt grannland, om möjligt ännu bättre än de vi har fått här, så det vore ju kul om man kunde sälja lite skivor i Norge också.
Just det, lovade ju att berätta om lunchen på F12 häromdan.
Dom tre herrarna från Norrköping, Plura, Karla och Henrik, hälsades välkomna av Jan-Axel som sedan lotsade oss till vårt bord. Först serverades en Löjrom ”smörrebröd” med pickles, till detta drucko vi mineralvatten, sedan bars Sushirolls med koriander och sojagelé in. Vin anbefalldes och en flaska Albario från Martin Codax i Rias Baixas i Galicien uppenbarade sig på bordet och gillande läten komma ur våra munnar. Huvudrätten Västerhavstorsk ”classic” med ägg och pepparrot var himmelsk och stämningen runt bordet steg, och när osten Fourme d`Ambert au caramel med pumpa serverades log vi ikapp med Mälarens glittrande vågor utanför fönstret. Till osten drack vi LÈrmita Recioto della Valpolicella från Cá Rugate i Veneto. Måltiden avslutades med Hjortron ”smulpaj” med vaniljglass, dubbel espresso och några tryfflar. Helt underbart gott och trevligt, två timmar hade susat iväg och vi lovade varann på stående fot att detta måste upprepas.
Som sagt var, det är inget synd om mig
Plura