Jaris

12 april, 2007 | | Okategoriserade

 

ELDKVARN IN PÅ 1:A PLATS PÅ FÖRSÄLJNINGSLISTAN (Det är första gången någonsin som vi ligger 1:A)

SENASTE NYTT. KONSERT MED ELDKVARN. SÖDRA TEATERN 27/4 -07

BOKA BILJETT http://www.sodrateatern.com/

OBS OBS OBS OBS NU KAN MAN LYSSNA PÃ… SINGELN PÃ… www.myspace.com/eldkvarn

 

Som den trogne läsaren av denna blogg kanske kan erinra sig, utlovade jag i ett svagt ögonblick receptet på Jaris frukostmacka. Den som jag såg honom göra fyra morgnar i Gubbens hus i Vallerum, nämligen den 26-27-28 februari, samt slutligen den 1 mars, i en dimmig och snöig del av Skåne av somliga kallad Västerlen. Vi var där för att mixa Svart blogg i Aerosol Grey Machine, vi var där för att avsluta vårt jobb.

Vi sov i Gubbens hus 20 minuters promenad från studion, jag vaknade först och åt frukost och skrev några timmar, sen vaknade Donky och gjorde sin frukostrutin, filmjölk med krossat knäckebröd, en kopp te och några mackor, alltid samma, inget märkvärdigt, som min ungefär, 1 liter kaffe och alltid två mackor följt av ca 4 cigaretter i ett flow, i ett svep, traditionalister säger att man kedjeröker, jag tycker flow låter hälsosammare. Bröderna Jonsson hade vid niotiden alltså ätit sina morgonmål, Donky slagit på TV:n, när Jari vaknar. Det är nu den stora frukostshowen utspelar sig framför mina ögon.

Den börjar lite diskret, med ett norrländskt yrvaket, gomorron, när han diagonalar genom rummet för att komma till köket, kylskåpsdörren öppnas, det skramlas lite, prasslas, ett glas vatten hälls upp och sen uppenbarar sig Haapalainen i dörröppningen, bärandes en skärbräda med alla frukosttillbehören. Ett glas vatten, hårdbröd, en avokado, en grön paprika, en burk soltorkade tomater inlagda i olivolja och vitlök, en hel saltgurka (absolut inte färdigskivad), en tub tartex med olivsmak samt örtsalt (havssalt, basilika, oregano och tomat). Hårdbrödet (gud vad härligt norrländsk det låter) ska förslagsvis vara Wasa måltidsknäcke rustik, Leksands grova (19 % fiber), Leksands fyra sädesslag, eller något klassiskt spisbröd.

Allting lastas av skärbrädan, ställes prydligt åt sidan, överskådligt och pedagogiskt. Sen börjar showen som får publiken att bokstavligen kippa efter andan. Avokadon är första numret, den delas, skalas, urkärnas och skäres sen i så tunna skivor att dom japanska mandolintillverkarna (Mandolin är ett skärverktyg, extremt vasst, som skär flortunnt), sliter sitt hår i förtvivlan, ingen stress eller slarv, utan lugnt och metodiskt och stensäkert, det är något österländskt, något andligt över det hela. Näst i tur var den gröna paprikan, redan delad och urkärnad i köket lades den nu på skärbrädan och gick samma öde till mötes som avokadon, tunna smala remsor skars lugnt och stilla, föstes försiktigt åt sidan så att en hög bildades bredvid avokadon. Vi hade nu två prydliga gröna högar, ca 10 min hade förflutit och spänningen steg.

Dags för den djupröda soltorkade tomaten som fiskades upp ur burken, några stycken, fick nu schavottera på det som mer och mer började anta skepnaden av ett operationsbord. Vad jag hade framför mig, var ingen mindre än Norrlands svar på den sydafrikanske hjärtkirurgen Christian Banard, detta var grönsakskirurgen, geniet från brännvinsbältets djupaste mörker, Jari Haapalainen.

Vi hade nu tre högar, två gröna och en röd, men det skulle bli ytterligare en, nämligen en hög med saltgurka. Även saltgurkan skars upp med kirurgisk precision och vi hade nu en röd hög och tre gröna, sammanlagt fyra högar konstaterar den sifferkunnige och hela operationen hade tagit 20 minuter. Vid det här laget satt jag som på nålar, stum av beundran. I början av proceduren hade jag mest förstrött noterat det hela, men sen sakta men säkert dragits in i det fascinerande skådespelet. Donky satt med ryggen till och läste som vanligt meningslösa oändliga tennisresultat från ännu meningslösare urtråkiga tennisturneringar i urtråkiga skatteparadis på text-TV.

Vi närmade oss nu credot. Ett runt hårdbröd lades upp, jag förmodar Wasa måltidsknäcke rustik, tuben med tartex öppnades och innehållet (?) klämdes ut och breddes över brödet, sen följde en veritabel uppläggningsuppvisning i den högre skolan. Först lades avokado, som taktegel, medsols från ytterkanten ända in till brödets mittpunkt, helt oklanderligt och hur prydligt som helst, inte en millimeter fel nånstans, här skulle det inte regna in, sen lades paprikan, inte omlott denna gång utan lite glesare. På detta lades så den strimlade soltorkade tomater ännu lite glesare och så, grand finale, ett lager saltgurka. Smörgåsen var klar och var grandios att skåda, sanna mina ord ni har det från en säker källa, er man vid frukostbordet. Sen inleddes frukosten med en klunk vatten och själva ätandet vidtog, även det lugnt och metodiskt. När mackan var uppäten började staplingsproceduren om igen. Ett nytt hårdbröd lastade till fulländning med vitaminer och mineraler, nytt vatten hälldes upp och efter en timme var föreställningen slut.

I mitt inre jublade jag och klappade händer, vilken grym uppvisning, som matetnolog var jag helt knäckt, jag hade bevittnat något jag aldrig hade sett förut, ingen av de folkslag jag haft förmånen att dela vardagen med hade kommit i närheten av denna bravur. Detta var något annat än amerikanernas pannkaksfrukostar, engelsmännens bacon och ägg, fransmännens croissanter. Detta var underbart. Vatten, hårt bröd och grönsaker, så enkelt, så vackert, så genialiskt stilrent.

De följande morgnarna väntade jag otåligt på att han skulle vakna så att föreställningen kunde ta sin början. Det var samma känsla som när man som barn satt bänkad i Cirkus Scott tält, förväntansfullt, magiskt och berusande, det var nästan så jag började stampa med fötterna för att få ut honom på scenen.

Några tillägg:

1) Jag är osäker på tartexen, den kan ha ringlats över mästerverket istället för under, jag lär få veta, meddelar er.

2) Denna uppsats kommer att ingå i min kokbok, Kufar lagar mat, där även jag och min assistent Werner Modiggård, den svarte servitörens pappa, kommer att företa en expedition upp till Hälsingland, för att där på plats bevittna hur Po Tidholm tillagar Kalvdans.

3) Härlig utsikt här uppe på toppen