Utsikten

11 april, 2007 | | Okategoriserade

 

 

 

ELDKVARN IN PÅ 1:A PLATS PÅ FÖRSÄLJNINGSLISTAN (Det är första gången någonsin som vi ligger 1:A)

SENASTE NYTT. KONSERT MED ELDKVARN. SÖDRA TEATERN 27/4 -07

BOKA BILJETT http://www.sodrateatern.com/

OBS OBS OBS OBS NU KAN MAN LYSSNA PÅ SINGELN PÅ www.myspace.com/eldkvarn

Ingen snö idag, blå himmel och bilen står inte felparkerad, inget regn, inga barn som ska till skolan, ingen som ska ha frukost på sängen, och M som sover än. Jag står i fönstret och tittar ut på Kronobergsparken, gräsmattan blir grönare för varje dag, och kastanjeträdens grenar har börjat skimra en aning i solen, svagt, knappt förnimbart grönt, eller också är det bara önsketänkande, eller att gå händelserna i förväg, om en vecka kommer knopparna att ha brustit, för 55:e gången i mitt liv ska trädens knoppar slå ut, gräsmattorna bli gröna och havet skall bli varmt och vi skall gå dit, till havet och ta av oss kläderna och simma ut, sänka huvudet under vattenytan och femtiofem somrar ska brinna i min hjärna, segelbåten, fyrmannatältet, öarna i skymningen och solen som släcks i havet, gryningen och morgondaggen i gräset, kor som betar, måsarna som skriker, Bror som varit uppe länge och redan gått runt ön med sitt kastspö och sin röda Ambassadörrulle, han kommer gående över klipporna, naken, brunbränd, nybadad och med en gädda i ena handen.

Magda har lagat frukost på spritköket, stekt abborre, smörgås med prickig korv, jag kan inte se min syster, men min bror sitter bredvid mig, han var liten då, bara några år och jag några år till. Min syster var fem år äldre än mig, sju år äldre än Stefan, som min bror egentligen heter. Han är döpt till Stefan, men har fått heta Carl sen han gick i första klass, det var hans fröken som bestämde det, eftersom det fanns en annan Stefan i klassen.

Jag står fortfarande i fönstret och tittar, långt bort.

Ännu längre bort, när jag var 2 år och inte hade nån bror bredvid mig och mamma och pappa hyrde en sommarstuga på Lindölandet där Motala ström rinner ut i Östersjön och där infarten till Norrköpings hamn alltid legat. Infarten hade alltid varit besvärlig, grund och med tvära svängar, och det hade i århundraden pratats om att bygga en ny och bättre infart. 1953 togs det första spadtaget på Lindö kanal och vårt lilla röda hus fick stryka på foten. Det lila röda huset med några trappsteg upp till en liten glasveranda, sen kom man in i ett rum, det var allt, i alla fall är det så jag minns det. Jag berättade en gång för pappa att jag kom ihåg vårt första sommarhus, han sa att det var omöjligt eftersom jag bara var 2-3 år när det revs, när jag då beskrev huset och tomten, var flaggstången stod, att det låg på en liten kulle, blev han rätt häpen men sa att allting stämde. Det var först många år senare som vi fick kamera i familjen så det finns i fotografier på huset som jag kan ha sett.

Det är mitt första minne, ett rött lite hus ute på Lindö, en vit flaggstång, syrener och stäklandskap. Pappas Bror Henning hade också ett sommarhus där ute, men det klarade sig undan kanalens sträckning. Vi var ofta där och hälsade på, farfar August var där, antagligen fiskade dom ute i Bråviken, Henning, August och pappa. Dom hade fiskat där ute sen början av 1900-talet, först August och sen kom Henning till och 1917 föddes Bror, min far. Jag har inte varit där sen slutet av 50-talet, nu skulle jag vilja se hur det ser ut, förmodligen finns ingenting att känna igen. Jag vet inte hur dom tog sig ut dit, förmodligen cyklade man. Min pappa tog till och med sig cykeln till England när han jobbade där, sen tog med den till Paris och sen hem igen med tåg, han cyklade till Estland och rullade omkring bland badorterna, allt detta vet jag, så förmodligen cyklade han ut till Lindö också.

Jag minns ett dop också, men det är mer osäkert, det kan ha varit Karlas också. Silverskålar med vatten, dopklänning, vatten som hälls av en främmande man över mitt huvud, jag gråter, eller Karla. Jag vet inte och kommer aldrig få veta. Det kan ha varit vem som helst som döptes, det kan ha varit jag.

Och vem är jag? Hur kom det sig att jag blev den jag blev. Varför blev det just jag som desperat jagade kickar och aldrig kunde få nog av ruset, varför jag och inte Stefan, varför har jag haft så många förhållanden, fått så många barn, varför längtar jag fortfarande bort, varför längtar jag hem, varför saknar jag så mycket, älskar så mycket, äter för mycket, dricker för mycket, varför älskar jag det här livet så mycket att jag vill äta upp det. Jag kanske borde ta reda på det, det kanske är dags nu…

Jag står här i fönstret och saknar dom gamla människorna, som visste blommornas, trädens och fåglarnas namn. Som visste hur man la en långrev, tog ur och rensade fisk och hur man tillvaratog svamp och bär. Jag står här och tittar långt bort och önskar att tofsviporna skulle flyga över gatan, att ljudet av ladusvalorna som svischar förbi, skulle nå mina öron. Jag saknar dom som cyklade genom Europa.

Nu har människor gått till jobbet och gatan ligger åter öde, bara en och annan efersläntare, nån som drömde för länge, ”De saktmodiga skall komma först”, var det inte så han sa, mannen som kom från Nasaret, han som föddes i Betlehem och som dog på korset för våra synders skull, han, den där schyssta killen.