Jag
9 april, 2007 | | Okategoriserade
SENASTE NYTT. KONSERT MED ELDKVARN. SÖDRA TEATERN 27/4 -07
BOKA BILJETT http://www.sodrateatern.com/
OBS OBS OBS OBS NU KAN MAN LYSSNA PÅ SINGELN PÅ www.myspace.com/eldkvarn
Klockan är fem och snön faller över Kronobergsparken. Somnade framför TV:n vid åttatiden i går kväll, M fick mig i säng vi tio, försökte kolla Tennison, somnade och vaknade klockan ett, rökte, somnade, vaknade vid 3, rökte, försökte sova, låg och tänkte på alla projekt som väntar på att göras, böcker, nya låtar att skriva till en skiva som skall spelas in i höst, ny mässa, nya bloggar och fan det är ingen ide att försöka sova, lika bra att sätta i gång. Gick upp vid 4:a och åt frukost, läste gårdagens DN, löste sudoku i sällskap av min gamle granne Croneman, idag var han precis ovanför självaste sifferproblematiken, han skrev om Tennison, skit att jag missade det.
Letade efter Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, men hittade den inte, hade tänkt läsa klart den, hittade inte min almanacka heller, jag hittar ingenting verkar det som. Det blir så när man aldrig är hemma mer en nån dag åt gången, till slut hittade jag ficklampan, låg i en låda i hallen, den borde ha legat i städskåpet i köket, smög som en tjuv in i sovrummet och fortsatte leta efter försvunna saker, ljusstrålen från ficklampan trålade i mörkret, hittade ingenting av värde, lite smutstvätt bara, nån strumpa här och nån trosa där, och det är ju inget man kan göra så mycket med klockan 4:a på morgon, inget att bygga och strukturera sin framtid och sina drömmar på.
Jag har fått låna ett hus i staden Piran i Slovenien. Piran ligger vid Sloveniens endast 4:a mil långa kust, en timmes båtresa från Venedig och ett stenkast från Trieste. Huset ligger precis vid Adriatiska havet och har en terrass, som skulle va perfekt att sitta och skriva på, på bottenvåningen är en fiskrestaurang inhyst, så vad väntar jag på, varför är jag inte redan på väg. Varför sitter jag här i ett snöfall när jag kunde äta grillad fisk i den ljumma slovenska natten.
Jag drömer. Kan det inte bli vardag snart.
Halv sju, dags för en kanna kaffe till, dags för en dusch och en ny dag.
Annandag påsk. Låter som en mycket gammal dag, en onödig dag, vad ska jag med den till. Om jag kunde skulle jag bygga en bro från Värmdö till Åkersberga, en skyskrapa vid Hornstull, jag skulle kamma mina öron, resa till New York, till framtiden, varför kommer den aldrig fast den är i mig, bygg nya hus och broar, nya vägar, jag vill se dem innan jag trillar av min pinne, jag vill köra min klena franska bil över bron in i framtiden, fullastad med askan av den tid som var.
Jag bläddrar i min kartbok, vilken gammal härlig värld, jag vill äta den, jag vill stoppa den i munnen, gå ner i alla hav, gå iland på alla stränder, dricka vin i alla städer, segla till avlägsna öar i Atlanten, klättra i bergen, vakna bakfull och äta nybakat bröd på Amy´s på 8:e Avenyn. Kyssa dina läppar i en evighet och komma nyknullad ut ur en port i ett hus i Istanbul och inte veta nånting om vad som väntar bakom nästa gathörn, jag vill stå vid Bosporen och kisa i solen, så vill jag att det ska bli. Så ville jag att våra liv skulle vara. All denna värld, som jag aldrig skall få se, vilket slöseri, alla dessa vackra platser, alla dessa sidor i min kartbok, förgäves. Jag vill äta världen, med hull och hår. Jag vill flyga som en Amiralsfjäril, från blomma till blomma, från kust till kust, med alla vindar, i alla mina timmar, tills natten kommer och äter upp mig. Och mina vingar skall brytas och krossas i mörkrets mun, för vi skall alla ätas, för eller senare, och det har jag inget problem med. Men att inte få se Bosporen, det är min sorg.