Den
30 mars, 2007 | | Okategoriserade
Dags att lämna Åre. Det var 10.e året i rad vi spelade här. När vi kom hit första gången var barnen de flesta av barnen mycket små, Axel, Nils, Sebastian, Linus, Lovisa, Adrian och Mika. Sen har Samuel, Elsa, Love och Greta kommit till under resans gång. Sen ska vi heller inte glömma min äldste son Sebastian som varit med de flesta gångerna och hjälpt till med barnpassningen. Det har varit fantastiskt att följa dessa barn och deras framfart i backarna och föralldel även i barerna. Från gamla barnbacken och skidskolan bredvid Bergbanan, till puckelpister och branta stup idag. Från pannkakor och köttbullar till fasan på två sätt och pommes Anna. Coca Colan är dock fortfarande genomgående dryck för våra små, nåja, älsklingar.
När jag vaknade för en timme sen hängde regnmolnen mellan bergen och över Indalsälven, men nu ser det ut som det lättar upp. Vi har haft fantastiska dagar här, solsken i 5 dagar, och även om jag aldrig kom upp i backarna har det varit skönt att bara strosa omkring och titta på hur det ena nya huset efter det andra skjuter upp som svampar ur den jämtländska jorden. Nybyggnationen här i Åre har varit explosionsartad. Det finns nog ingen annan plats i Sverige som haft samma utveckling. Som gammal bakåtsträvare måste jag erkänna att det blir ganska bra, förutom Stadiumskylten, som får hela torget att verka lite Upplands Väsby, missförstå mig rätt, kan inte mina gamla vänner bröderna Eklöw (Stadiums grundare) fixa nåt mera stilenligt.
Fick lite dåligt samvete efter min sura gubbeblogg i går. Jag måste få tillägg att alla som jobbar här på Åregården är oerhört vänliga och hjälpsamma och har alltid varit så under de 10 år som vi varit här. Ursäkta mitt gnäll. Det var inte illa ment.
Tåget går om en timme, vi har några hektiska dagar framför oss. Börjar bli orolig för rösten. Det kändes ansträngt igår. Jag hade behövt vila ikväll, men man ställer ju upp för Hammarby.
Måste sluta, som det heter, måste faktiskt det, det är många ungar som ska på tåget.
Riddaren av den svarta bloggen
För kärlekens skull
Nånstans slår klockan fyra
Och ute faller regn
Jag reser om en timme
Maria sover än
Vi satt på Rörstrandsgatan
I går kväll och drack vin
Hösten fyllde våra hjärtan
Två älskande var vi
Väskan är redan packad
Men jag vill inte gå
Hur lämnar man den man älskar
jag kommer aldrig att förstå
Det fanns en tid för länge sen
När mitt hjärta var av sten
Jag kunde lämna allt och alla
Jag bara bytte roll och scen
nu rullar tårar nerför kinden
När jag kör ut genom södertull
Ikväll ska jag bli full
För kärlekens skull
söndagkväll i den stad jag föddes
jag står i en bar med gamla vänner
Vi svor eden när vi var unga
”alla för en” vad som än händer
Men det vilda livet red mig
Nån reser och nån blir kvar
guds ära till dom som stannar
Och bär den döde till sin grav
nu går jag gator genom minnen
genom spårvagnars larm
genom röken från fabrikerna
Innan alla jobb försvann
Bilder från min hemstad
Jagar mig i sömnen
det här för dom som aldrig kom fram
Till andra sidan drömmen
folk skjuter sig för pannan
eller dödar någon annan
och vi dricker
för Kärlekens skull
vi är fulla för kärlekens skull
jag har rest 10 000 mil
mitt liv är tåg och båt och bil
jag går ut naken ut mitt i natten
jag är en ö och du är vatten
Det är sommar i en sekund
Och jag minns varenda stund
När vi gick till havet för
Kärlekens skull
när Vi blev fulla för kärlekens skull
Och döden och ensamheten
har ringt och bokat bord
Och mellan väggarna i kyrkan
Ekar tusen år av ord
Och vi pratade i mörkret
jag sa älskling, säg vad du vill ha
glöm den allvarsamma leken
nu kommer jag tillbaks
Och jag sätter mig i bilen
Och röker en cigarett
Ja ännu finns den sorten
Som inte gör allt rätt
Min bror sitter bredvid mig
ännu en Armani Donky shot
Med gitarren tätt intill sig
Alltid redo för ett skott
vi är på väg till Stockholms stad
vi är på väg till en ny dag
när vi blir fulla
Kärlekens skull
vi bär på ringar av guld
och vi ramlar omkull
vi är fulla för kärlekens skull
vi är fulla för kärlekens skull
vi är fulla för kärlekens skull