SÃ¥ng

27 mars, 2007 | | Okategoriserade

Spelade tolv igår natt, kom i säng tre, kom upp sju, solen står som en gul tuppitt över Skutan, himlen är så blå att man vill simma in i den, snön gnistrar vit och glänser som bolivianskt marschpulver, kort sagt, dagen är som gjord för att sitta inne i bloggfabriken och slava.

När jag gick till frukosten i detta vackra morgonväder i den jämtländska fjällvärlden, kom dom till mig, gatorna i New York, restaurangerna, nätterna och berusningen, kärleken till M, knullen, promenader i timmar, hörnet 47:e gatan/9:Avenyn där vi bodde, lusten att skriva om New York kom som ett brev på posten, lyckokänslorna kom över mig igen, då när jag var nyförälskad, då när jag kunde trolla fram pengar ur öronen, då när allt var möjligt, när vi hånglade i taxibilarna, när vi inte kunde äta för att vi inte kunde sluta kyssas, när jag knullade dig bakifrån i köket och du fick en skrattattack för att mina ben såg så roliga ut, när du satt och grät med en handduk lindad som en turban runt huvet, jag tog ett kort på dig, du hade en gin och tonic i ena handen och en cigarett i den andra, du hade drömt att jag varit otrogen och du var otröstlig och jag hajade noll, storgråta för en dröm, här drick lite sprit, kom till sängen och knulla så blir det bättre.

Gud du som bor i din himmel, tack för att du skickade M till mig, tack för tiden i New York, för hennes nakna kropp tätt emot min, vi kunde inte få nog och jag älskade dig så mycket, jag älskar dig fortfarande lika mycket och du ska vara vid min sida så länge jag lever. Och varje dag skall jag tänka på den tiden, på hur mycket jag älskar dig, varenda jävla dag i resten av mitt liv. Men jag vill att vi ska skriva tillsammans om det, jag minns inte gatorna och adresserna, namnen på dina arbetskamrater, affärsinnehavare, restaurangnamn osv. jag blandar bara ihop det, dina stories om tiden innan jag kom, det liv du levde, det liv som höll på att ta knäcken på dig.

Jag kände att jag ville och kunde skriva om det idag, jag har väntat på det, som jag alltid gör, väntar in det rätta ögonblicket, men du var inte här och utan dig går det inte. Du med en Gin och Tonic i handen, du med en handduk lindad om ditt huvud, du med rödgråtna ögon, du med ditt glada skratt, du som är min vän, du som är min kärlek, utan dig går det inte.

Och på det att han skrivit detta, reste han sig upp, packade ihop sin laptop, lämnade in den i receptionen, gick ut och ställde sig utanför entren till Åregården, stod så rökandes och tittade upp mot Skutan, ikväll var han ledig, han skulle få vin till maten, som en vanlig turist, som en vanlig människa. Vad var det livet gjort med honom, ibland önskade han att han inte var den han var, ibland önskade han att han bara var en vanlig turist som fick vin till maten och nöjde sig med det.
Han fimpade cigaretten och gick sakta iväg, visslandes på en melodi som etsats fast i hans huvud

 

gick in på en bar

och drack sexor gånger fem

när klockan slår tolv

har turisterna gått hem

alla vet vad jag vill ha

ikväll

är jag inget bra för mig själv