En
25 mars, 2007 | | Okategoriserade
En man med smutstvätten i en liten ryggsäck och sin lilla resegitarr i ett för stort fodral, kom förbi med sina olyckliga ögon, stirrandes ut i det som vi inte vet nånting om, det som ligger framför oss som en lång ensam väg och en resa som börjar just i denna stund. Hon säger att…….jag har försökt…..jag är inte svartsjuk……..hon får….jag orkar inte, jag trodde, jag ville…..
Vi mötte honom på McKinleys och jag hade med mig ett ex av Svart blogg som jag gav honom, jag hade precis fått hem en låda med 20 ex. Fan va snygg, det måste va det bästa omslag Kjell har gjort, sa han. Nicolai fick också ett ex, han kom från Ålandsbåten och hade gjort en egendomlig spelning på Åland kvällen innan, ni vet, man befinner sig i en situation som man inte kunnat drömma om och man tänker, jaha, jag är alltså en sån här artist nu, jag sitter här på en litterär afton och spelar för dom här människorna, eller, jaha ja, nu börjar dom dansa foxtrot också.
Nicolai försvann till nån fest och vi gick hem till oss och drack vin och lyssnade på skivan. Han med dom olyckliga norrländska ögonen, jag, M och Ove. Vi pratade om inspelningen, hur det hade varit, vad Werner hade sagt, hur Karla hade gjort, han sa att blivit så glad när vi gjort Atlantis och jag hade ringt hela tiden och berättat hur nöjd jag var med skivan, och jag tänkte vilken tur att den här killen med sina ledsna ögon korsade min väg några veckor innan jul för två år sen, vilken jävla tur att jag gillade Moneybrothers första platta så mycket att jag räckte den till M och sa: Kan du se efter vem som har producerat den här skivan.
Och nu satt vi här och lyssnade och drog upp diskussioner vi haft för två månader sen, sånt som vi tyckt olika om, saker som föll bort och sånt som kom till. Hans telefon ringer var 10:e minut, det är hon och han ser gladare ut, men ändå, den där långa ensamma vägen som väntar, det är nog så man måste gå den vägen nån gång i livet.
Innan han går stoppar jag ner en liten sak i hans ryggsäck, en liten sak jag skrev i oktober
Blues för Bodil Malmsten
Solen går ner över ön
Från horisonten kommer regnet närmre
Jag åt lite fisk till lunch
Det var rester som jag värmde
Det är den 19.e oktober 2006
Och snön faller längre uppåt landet
Jag är så långt västerut det går
Jag är på fingertoppen av handen
Och solen sjunker snabbt nu
Och färgar hela havet rött
helt plötslig är alla borta
folk jag träffat och folk jag mött
Vin och kyckling under ett äppelträd
Otrogen mot den jag hade kär
För varje brustet hjärta lyser en stjärna inatt
Vart tog ni vägen, jag undrar vart
Jag vet inte om det är viktigt
Men jag tänker på det ibland
Och jag tänkte på Bodil Malmsten
Hon bor också längst ut på jorden
Våra liv korsade varandra ett tag
Vi brukade ses över borden
Vi drack vin och spelade TP
Hon var rödhårig och längtade bort
Jag tror jag brukade vinna för det mesta
Jag visste ju mer om sport
Hon kanske är som jag
Man har alla och inga vänner
Men hon hade alltid ett gott ord
Om vad som kom ur mina händer
Och just ikväll var det en TV- minut
Om din nya bok som har kommit ut
Tack för din födelsedag i Cornwall och middagen
Och promenaden till Lands end
Jag vet inte om det är viktigt
Men jag tänker på dig ibland
Det är konstigt hur folk som står en nära
Helt plötsligt utan ett ord bara är borta
Som mannen med trumpeten
Vi brukade ses mer än ofta
Och Kajsa, Kajsa, Kajsa
Vi hade några vilda år
Men allt ordnade sig till slut
Vi fick inga djupare sår
Jag tog nattfärjan till Gotland
Påtänd, full och ful
och på nåt sätt tog jag mig till Fårö
Där du repa med Tant Strul
Jag gjorde någon illa
Sen gjorde du likadant mot mej
Först skulle några år av våra liv passera
När jag var din kille och du min tjej
Jag vet inte om det är viktigt
Det kommer över mig ibland
Kamieniecki var är du nu
Dina historier slog det mesta
Du höll hov på Röda rummet
Dina kontakter var dom bästa
Vi spelade Tavli och drack öl
Drog en linje och önskade dubbla
Det fanns ingen förlorare
Och ingen kunde snubbla
Jag minns och håret reser sig
Och låt det stå skrivet
Man kan ha hur kul som helst i livet
Om man har råd och kan betala priset
Tack för alla skratt och skämt
För alla ljus och skepp vi bränt
Vi kanske syns nån natt igen, nån gång i framtiden
och skriver om slutet på historien
Jag vet inte om det är viktigt
Det kommer över mig ibland
Och Brett som körde speedway
och Annicka på sporten
Det är en bra historia
men av hänsyn tar jag bort den
Jag har levt mitt liv längst ut
på fingertoppen av handen
Och allt och varje dag finns kvar nånstans
om man orkar och törs ta fram det
Skammen och sveken, guds bud och katekesen
och allting som gått sönder
Kärleken och leken
och att klamra sig fast vid drömmen
Vi i bandet har blivit män nu
nån slags edsvurna bröder
Må ni alltid va omkring mig
låt oss spela för döden
Jag vet inte om det är viktigt
Det kommer över mig ibland