Tre

23 mars, 2007 | | Okategoriserade

Så kom den tillbaka till mig, en lugn stund. Inte ens katten jamar. Har hunnit läsa första delen av DN och druckit en liter kaffe. Jag får försöka rekapitulera de senaste dagarna, två dagar i en hyrbil med Kalle och Werner, 10 radiostationer, tidningsintervjuer, en natt i Göteborg, romantisk middag med Kalle i Malmö och sista flyget hem till en cigarett och en whiskey med M under köksfläkten.

I Malmö promenerade Kalle och jag, från Kramers till Triangeln, vi stannade till vid Viktoriateatern, där vi gjort så många minnesvärda spelningar, inför folk med medhavd matsäck, den kallas också picknickteatern av den anledningen, jag tror inte det finns nåt liknande ställe i Sverige, folk tar med sig mat och vin och när de käkat färdigt spelar man, teatern är inte stor, ca 200 platser. så man spelar några kvällar, bor på hotellet runt hörnet, och efter showen hänger man på Brogatan. Konstaterade att Tomas Andersson Wij skulle spela där. På affischen såg han elegantare ut än nånsin, vit glänsande kostym, välklippt, stora ringar på fingrarna, ”Han tjänar nog bra med deg”, konstaterade min lille avundsjuke bror. Hm, tänkte jag, som vi promenerade vidare, om jag turnerade ensam skulle jag också ha råd med en sån där flådig kostym och ring i näsan.

Vid Triangeln vek vi vänster bort mot Möllevången, passerade systemet, våra viljor var av stål, och stod så på Möllevångstorget, kebabernas och vattenpipornas helgade torg. Tillbaka mot centrum, förbi KB, förbi Mon Bijou gatan (ballaste gatunamnet) in på Admiralsgatan där vi hyrde en lägenhet när vi spelade in Brott lönar sig alltid. Vi tråcklade oss upp mot Södra Förstadsgatan igen, över Brogatan, förbi Bullens och till höger bort mot Stora torget igen. På bron över den lilla ån, som jag inte vet vad den heter, möter vi Werner som slår följe med oss och vi går till saluhallen och tar en kaffe och kaka. Kalle försvinner för att köpa plektrum och Werner och jag strosar vidare runt i kvarteren och pratar om att man skulle kunna flytta till Malmö, ”det finns en atmosfär här, som inte finns i Stockholm”, säger Werner. ”På söder i Stockholm är allting bara yta”. Jag instämmer, Malmö är värt en mässa. Vi besöker en kyrka och en Appelbutik och sen går vi till Radio Malmö och blir intervjuade av vår gamle vän Kalle Oldby, vi spelar en låt live bara för att det är han, för all bra musik han spelat i sina program under årens lopp.

Vi sätter oss i Saaben och kör bort till Möllevångstorget igen. Werner och Linda, som anslutit från Trelleborg går och käkar på sitt håll och Karla och jag går till Tempo, en trevlig liten restaurang med god mat och vi blir hälsade redan ute på gatan av en rökande servitör, ”Nej men är det inte bröderna Eldkvarn som är ute och går”. Eftersom vi ska med ett plan får vi högsta prioritet i köket och snart står en flaska vin på bordet, och strax därpå bärs varmrätten in. En tjock skiva kalvlever, som en tournedos ungefär, upplagd på jordärtskockpure och grillad vårlök. Det smakar alldeles förträfflig och vi skickar en hälsning ut till kocken i köket.

Efter en massa bök på Sturup, ni vet, flaskor i bagaget, metalldetektorer som piper, lyfter planet 21:00, en kvart försenat. Jag lyckas somna och vaknar lagom till inflygningen över Stockholm. Man kan nästan ta på hustaken innan man till slut studsar fram på landningsbanan i Bromma.

Nu börjar stressen göra sig påmind, har dagens första intervju om en timme, måste hinna duscha, borsta tänderna och betala en räkning till Lensbuddy som är obetald, som vanligt hotas det med inkasso, fast felet helt och hållet är deras, monumental datakrasch i oktober, jag fick inte mina linser i tid innan jag for till Koster, dom kommer två veckor för sent, M hämtar ut dom och vet inte om att inbetalningskortet ligger i försändelsen, som kastas bort och nu sitter jag här med ett hot om inkasso, för den sketna summan 800 kr. Jag har varit deras kund i flera år, alltid betalat i tid. Jesus fuckin Christ, det finns något som heter telefon, varför ringer ni inte så att missförståndet kan redas ut på 10 sekunder.

Hade tänkt hinna med gårdagen också, Po Tidholm hälsade på, det var mycket trevligt, vi åt stekt fläsk med löksås, jag var på Mauros releasefest, träffade Po, spelade på Mosebacke, träffade Po. På Mosebacke träffade jag även Tina och Arvid som gjorde dokumentären 27+ med oss. Dom hade glädjande nyheter, för både oss och er. Men om Po, Tina och Arvid får ni läsa i morgon, och många, många andra.

Riddaren av den Svarta bloggen