Grosshandlarmiddag

14 mars, 2007 | | Okategoriserade

På söndag förmiddag skjutsade Henrik oss till station och vi tog tåget till Stockholm. Alla var trötta men mycket nöjda med dom tre spelningarna, framförallt med hur väl mottagna de nya låtarna hade blivit. Det bådade gott och stärkte moralen inför den kommande inspelningsveckan. Vi började spekulera i om man inte skulle ha Fulla för kärlekens skull som singel, nej den är för lång, 6:30, det går inte. Jo då mena Tony, dom kör långa låtar på radion nuförtiden, plötsligt var han radioexpert. Jag ringer och pratar med EMI om saken, sa jag, dom har väl koll på sånt förhoppningsvis.

Jag var väldigt nöjd med låten och arrangemanget och hur den till slut blivit, men jag hade aldrig för en sekund tänkt tanken att den skulle bli singel, det fanns andra kandidater som hade en lämpligare speltid, 3-4 minuter och dessutom var bra. Men nu satt vi här diskuterade och vände och vred på verkligheten, fram och tillbaka. Det spelar ingen roll vad vi väljer för singel, P3 kommer aldrig att spela den ändå, tyckte nån. Det var ju kanske sant, och spelar nånting nån roll överhuvudtaget, man kanske bara går och lägger sig ner och dör istället, så slipper man allt besvär. Vi om något var väl ett bevis för motsatsen, vi har aldrig lagt oss ner för att dö, fast vi varit uträknade ett otal gånger, vi har aldrig lyssnat när folk har sagt, ni är slut, lägg av, vi har alltid på nåt sätt kommit upp på nio och bara fortsatt spela som dumma idioter. Fattar ni inte att ni är slut, kossor! Nej, tanken har inte ens föresvävat mig, jag ser inte på livet, på det sättet. Hur ser jag på livet då? Det vet i fan. Jag bara lever och lär.

Sen eftermiddag och vi kliver av tåget på Stockholms central, dags att trimma ihop ett gäng för den grosshandlarmiddag Restaurang Pelikan har haft vänligheten att bjuda in mig på, tack Marianne. Jag ringer Lisa och Sebastian som båda fyller år kommande vecka, då jag är fjättrad i studion och inte kan fira dom, så varför inte en traditionell grosshandlarmiddag en söndagskväll i januari 2007.

Vid pass 18:00 var vi bänkade vid ett fönsterbord på Pelikan, mitt stamhak det året jag separerade och jag bodde hos Tony och Lotta i Ringenhuset på Götgatan. Det var inte många kvällar hösten 2000, och våren 2001, som jag inte intog middag i denna lokal.

Vi inledde med grosshandlargrogg, Eau de vie och sockerdricka, även kallad ”Mulen himmel”, eftersom Eau de vie etiketten saknar stjärnor. På det kom gubbröran in åtföljd av imbelupen akvavit och varsin öl. Sedan rotmos med fläsklägg följt av husets lilla chokladkaka med vidhängande kaffe och Grönsteds monopole. Med hjälp av droska kommo vi till sängen den kvällen.

Följande måndag är en inställd resdag, vi skulle ha spelat i nån kyrka dagen innan, men det ställdes in, och jag har tid hos Ewa min sjukgymnast. Vi beslutar gemensamt att jag är botad från min tennisarm och behandlingen avbryts, jag ska dock fortsätta träna två dar i veckan, vilket jag också gör. På kvällen kommer barnen, det är min vecka och det är alltid kul när dom är här.

Klockan tio nästa dag och vi är tillbaks i studion. Trummor bärs fram och tillbaka, kaffe dricks, kablar dras, kort sagt, allting är som vanligt, inte mycket matnyttigt blir gjort de första timmarna av tisdagen den 30/1 -07. Men allt är lugnt och dom som ska kontroll över saker och ting har kontroll över respektive ansvarsområde, mitt är att se till att texterna är klara och att dom är minst tusen gånger bättre än sist det begav sig.

Kjell Andersson ringer och undrar hur det går. Jag berättar om spelningarna i Helsingborg och om det mottagande som Fulla för kärlekens skull fått av publiken, jag sa att jag aldrig under alla de år jag hållit på, varit med om något liknande. Jag berättar att vi pratat om den som singelkandidat men att den är för lång. Kjell säger att han ska fråga runt lite på kontoret, vilket i praktiken innebär att han ringer Johan som får fråga runt lite. Det går nån dag och Kjell är i luren igen. ”Kan man inte klippa ner låten, eller spela in en ny kortare version?” Som tur är har jag den största respekt för Kjell och hans kunnande och erfarenhet annars hade jag väl bett honom hoppa ut genom fönstret eller nåt liknande. Jag kommer inte ihåg vad vi sa mer, men det slutade med att jag hade den otacksamma uppgiften att lobba för en kort version av Fulla…

Aldrig, fy fan, det var det dummaste jag hört. Vi förstör ju låten, vi har ju den och den låten, perfekta singlar, live är en sak, skiva är en annan. Aldrig säger aldrig. NEJ, NEJ, NEJ. Alla var rabiata motståndare till förslaget. Kanske ändå inte Tony, så där hade jag en chans, den lilla tuvan var plötsligt lite större och chansen att välta det stora lasset ökade. Jag själv var jag lika lite övertygad som dom andra, men förfäktade den gamla floskeln att bättra lyssna till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge. Efter några timmar låg lasset omkullvält på kontrollrumsgolvet och alla sa med en mun, vi gör det och vi går in för det helhjärtat, annars är det ingen ide. Fy fan, vilken diplomat jag skulle ha blivit. Det är jag och Jan Eliasson, sen kommer ingenting. Det var nästan så jag skämdes.

Följande morgon satt jag hemma vid köksbordet och upptäckte hur lätt det var att stryka i verserna. Låten är ju uppbyggd, vers, vers, refräng, detta upprepas tre gånger och efter andra refrängen kommer sticket. Man kunde lätt ta bort 2:a, 4:e och 6:e verserna, eftersom de bara är fördjupningar av vad som sägs i versen innan, man skulle inte förlora den röda tråden i historien.

Trummor bärs fram och tillbaka, medan jag lägger fram mitt förslag för dom andra, jag tror att Tony har ett annat och Jari nåt liknande, och till slut enas vi och kör igång. Av ursprungliga sex verser, finns nu två kvar, och sticket. Mitt förslag var, tre verser kvar, inget stick. Jag tror vi tog det rätta beslutet. Vi hade nu två kandidater till singeln, Fulla… och vi kan kalla det andra alternativet X. Detta skulle om några dagar leda till en lättare skärmytsling, mellan Kjell och mig på hans kontor. Fortsättning följer.

Klockan är nu 08:10. Nils har gått till skolan och M till jobbet. Väckarklockan i Axels rum har ringt oavbrutet i 20 minuter, men ännu inga tecken till liv. Vi ska repa om två timmar och jag ska försöka hinna med en simtur innan dess, halv två ska Mauro och jag träffa Måns på ICA-kuriren och mat skall inhandlas, har beställt Seabream på Daglivs, flygs in två dar i veckan från fiskodling i Grekland, ibland kommer även seabass, båda utmärkta fiskar att grilla. Dic var förbi och lämnade Carabines igår, det är enorma djupröda jätteräkor som Spanska fiskeflottan halar upp i Antarktis och sen snabbtransporterar till Madrids hamn.

Men Madrid har väl ingen hamn säger ni, jo då. Det bestämde Franco på sin tid, all fisk skulle först transporters till Madrids hamn och sen vidare ut i landet. Så därför har Madrid en hamn, Europas högst belägna huvudstad, 700 meter över havet. Jag har varit rätt mycket i Madrid och det enda vatten jag sett är den konstgjorda lilla sjön i Retiroparken, och dom enda båtar jag sett i Madrid är trampbåtarna i ovan nämnda pöl.

Riddaren av den Svarta bloggen