Dags att lĂ€mna Ă
re. Det var 10.e Äret i rad vi spelade hÀr. NÀr vi kom hit första gÄngen var barnen de flesta av barnen mycket smÄ, Axel, Nils, Sebastian, Linus, Lovisa, Adrian och Mika. Sen har Samuel, Elsa, Love och Greta kommit till under resans gÄng. Sen ska vi heller inte glömma min Àldste son Sebastian som varit med de flesta gÄngerna och hjÀlpt till med barnpassningen. Det har varit fantastiskt att följa dessa barn och deras framfart i backarna och föralldel Àven i barerna. FrÄn gamla barnbacken och skidskolan bredvid Bergbanan, till puckelpister och branta stup idag. FrÄn pannkakor och köttbullar till fasan pÄ tvÄ sÀtt och pommes Anna. Coca Colan Àr dock fortfarande genomgÄende dryck för vÄra smÄ, nÄja, Àlsklingar.
NĂ€r jag vaknade för en timme sen hĂ€ngde regnmolnen mellan bergen och över IndalsĂ€lven, men nu ser det ut som det lĂ€ttar upp. Vi har haft fantastiska dagar hĂ€r, solsken i 5 dagar, och Ă€ven om jag aldrig kom upp i backarna har det varit skönt att bara strosa omkring och titta pĂ„ hur det ena nya huset efter det andra skjuter upp som svampar ur den jĂ€mtlĂ€ndska jorden. Nybyggnationen hĂ€r i Ă
re har varit explosionsartad. Det finns nog ingen annan plats i Sverige som haft samma utveckling. Som gammal bakÄtstrÀvare mÄste jag erkÀnna att det blir ganska bra, förutom Stadiumskylten, som fÄr hela torget att verka lite Upplands VÀsby, missförstÄ mig rÀtt, kan inte mina gamla vÀnner bröderna Eklöw (Stadiums grundare) fixa nÄt mera stilenligt.
Fick lite dĂ„ligt samvete efter min sura gubbeblogg i gĂ„r. Jag mĂ„ste fĂ„ tillĂ€gg att alla som jobbar hĂ€r pĂ„ Ă
regÄrden Àr oerhört vÀnliga och hjÀlpsamma och har alltid varit sÄ under de 10 Är som vi varit hÀr. UrsÀkta mitt gnÀll. Det var inte illa ment.
TÄget gÄr om en timme, vi har nÄgra hektiska dagar framför oss. Börjar bli orolig för rösten. Det kÀndes anstrÀngt igÄr. Jag hade behövt vila ikvÀll, men man stÀller ju upp för Hammarby.
MÄste sluta, som det heter, mÄste faktiskt det, det Àr mÄnga ungar som ska pÄ tÄget.
Riddaren av den svarta bloggen
För kÀrlekens skull
NÄnstans slÄr klockan fyra
Och ute faller regn
Jag reser om en timme
Maria sover Àn
Vi satt pÄ Rörstrandsgatan
I gÄr kvÀll och drack vin
Hösten fyllde vÄra hjÀrtan
TvÄ Àlskande var vi
VÀskan Àr redan packad
Men jag vill inte gÄ
Hur lÀmnar man den man Àlskar
jag kommer aldrig att förstÄ
Det fanns en tid för lÀnge sen
NÀr mitt hjÀrta var av sten
Jag kunde lÀmna allt och alla
Jag bara bytte roll och scen
nu rullar tÄrar nerför kinden
NÀr jag kör ut genom södertull
IkvÀll ska jag bli full
För kÀrlekens skull
söndagkvÀll i den stad jag föddes
jag stÄr i en bar med gamla vÀnner
Vi svor eden nÀr vi var unga
âalla för enâ vad som Ă€n hĂ€nder
Men det vilda livet red mig
NÄn reser och nÄn blir kvar
guds Àra till dom som stannar
Och bÀr den döde till sin grav
nu gÄr jag gator genom minnen
genom spÄrvagnars larm
genom röken frÄn fabrikerna
Innan alla jobb försvann
Bilder frÄn min hemstad
Jagar mig i sömnen
det hÀr för dom som aldrig kom fram
Till andra sidan drömmen
folk skjuter sig för pannan
eller dödar nÄgon annan
och vi dricker
för KÀrlekens skull
vi Àr fulla för kÀrlekens skull
jag har rest 10 000 mil
mitt liv Àr tÄg och bÄt och bil
jag gÄr ut naken ut mitt i natten
jag Àr en ö och du Àr vatten
Det Àr sommar i en sekund
Och jag minns varenda stund
NÀr vi gick till havet för
KĂ€rlekens skull
nÀr Vi blev fulla för kÀrlekens skull
Och döden och ensamheten
har ringt och bokat bord
Och mellan vÀggarna i kyrkan
Ekar tusen Ă„r av ord
Och vi pratade i mörkret
jag sa Àlskling, sÀg vad du vill ha
glöm den allvarsamma leken
nu kommer jag tillbaks
Och jag sÀtter mig i bilen
Och röker en cigarett
Ja Ànnu finns den sorten
Som inte gör allt rÀtt
Min bror sitter bredvid mig
Ă€nnu en Armani Donky shot
Med gitarren tÀtt intill sig
Alltid redo för ett skott
vi Àr pÄ vÀg till Stockholms stad
vi Àr pÄ vÀg till en ny dag
nÀr vi blir fulla
KĂ€rlekens skull
vi bÀr pÄ ringar av guld
och vi ramlar omkull
vi Àr fulla för kÀrlekens skull
vi Àr fulla för kÀrlekens skull
vi Àr fulla för kÀrlekens skull
–>
OBS OBS OBS OBS NU KAN MAN LYSSNA PĂ
SINGELN PĂ
www.myspace.com/eldkvarn
Klockan Ă€r redan halv nio, och Ă
re börjar vakna till liv. För tredje dagen i rad Àr himlen blÄ och solen skiner. All kÀnsla av att befinna sig i fjÀllvÀrlden pulvriseras dock till aska av det faktum att nÄgon har bestÀmt att det ska spelas musik i hotellobbyn dÀr jag sitter och skriver. NÄn slags jÀvla muzakhistoria, fullstÀndig vidrigt. Vad Àr vitsen, Àr det meningen att man ska tro att man Äker hiss. Varför i helvete kan det inte fÄ vara tyst, jag hör inte vad jag tÀnker. NÄgon har uppenbarligen tÀnkt vÀldigt mycket fel, eller snarare inte tÀnkt alls. Be dom stÀnga av? JodÄ, det har jag gjort, det gÄr inte, jag kunde sÀtta mig i biblioteket sÄ kunde dom stÀnga av dÀr. Jesus, geniet har Àven kommit pÄ att det ska vara musik i biblioteket ocksÄ. För helvete din lobotomerade grÀvling, jag har en ide, sÀtt upp nÄgra discokulor ocksÄ, och glöm inte stroboskop och rökmaskin. Jag har en ide till kompis, kryp tillbaka till det hÄl du kommer ifrÄn.
Jag sitter alltsĂ„ i en loopad muzaklobby, och tittar ut genom fönstret. DĂ€r ute börjar folk dra sig mot liftarna med skidorna över axlarna. Det Ă€r en ganska drĂ„plig syn. Eftersom alla har pjĂ€xor pĂ„ sig har deras gĂ„ng nĂ„got lĂ€tt bajsnödigt över sig, eller sĂ„ Ă€r det sĂ„ att det pĂ„gĂ„r en konferens för stelopererade ölhĂ€vare hĂ€r ute i buskarna, âVĂ€lkommen till Björn DĂ€hlies sanatorium för stelopererade medelklassungdomar och diverse högavlönat pack.â SjĂ€lva stelheten yttrar sig pĂ„ dagarna mestadels nedanför midjan och pĂ„ kvĂ€llarna och nĂ€tterna verkar det som en viss stelhet uppstĂ„r innanför pannbenet. Etno/techno/loopad/muzak strömmar ut ur högtalarna och lĂ€gger sig som hundbajs över de vita vidderna. Det Ă€r bara och ge sig, det Ă€r underbart, fantastiskt, jag överlĂ€mnar mig helt i den internationella fördumningsprocessens vĂ„ld och lĂ„ter mig ryckas med, jag lever, jag Ă€r galen, jag vill dö hĂ€r i lobbyn, jag har aldrig varit sĂ„ lycklig i hela mitt liv, fan va snyggt det Ă€r, jag faller Ă„ter genom tusen nĂ€tter till en annan plats, till en annan tid, jag sköljs upp pĂ„ stranden och ligger lyckligt leende under stjĂ€rnhimlen miljoner mil bort.
Ja det Ă€r sista dan hĂ€r i Ă
re, vi spelar ikvĂ€ll och imorgonbitti tar vi tĂ„get till Stockholm dĂ€r Donky och jag skall spela pĂ„ Hammarby fotbolls kick off fest pĂ„ ĂlvsjömĂ€ssan. Lördagmorgon skall vi medverka i Lasse Bengtssons nyhetsmorgon pĂ„ TV4, vi skall spela tvĂ„ lĂ„tar, det ser vi fram emot, det blir första gĂ„ngen vi framför material frĂ„n Svart blogg i TV. Vi ska spela Mörkret knackar pĂ„ min dörr och Inget bra för mig sjĂ€lv. PĂ„ kvĂ€llen Ă„ker Donky och Den svarte riddaren till Eskilstuna för att spela pĂ„ en privat tillstĂ€llning, söndagmorgon tar hela bandet tĂ„get till Göteborg för att pĂ„ kvĂ€llen medverka i Bingolotto. DĂ€r spelar vi Fulla för kĂ€rlekens skull och eventuellt ocksĂ„ KĂ€rlekens tunga. Efter programmet tar vi tĂ„get hem och pĂ„ mĂ„ndag gör jag intervjuer, bl.a. med Aftonbladet, som vill att jag ska laga mat, funderar pĂ„ kokt kalvhjĂ€rna eller nĂ„n slags gryta pĂ„ inĂ€lvor. Lungor, hjĂ€rta, lever och mage skĂ€rs i bitar och kokas i osaltat vatten ett par timmar, hur lĂ€tt som helst, vem som helst kan göra det. PĂ„ kvĂ€llen gĂ€star vi Virtanen och spelar Fulla för KĂ€rlekens skull och pratar skit. Ser fram mot att trĂ€ffa den pigge östgöten igen. Finns vĂ€l alltid nĂ„n drog vi kan vĂ€nda ut och in pĂ„. Tisdag, mer intervjuer och pĂ„ kvĂ€llen releasefest, dĂ€r vi Ă€ven kommer att spela nĂ„gra lĂ„tar, hur de ska framföras vet jag inte, pĂ„ nĂ„t lite nedbantat sĂ€tt, akustiska gitarrer, en virveltrumma, och nĂ„n klaviatur av nĂ„t slag. Onsdag, Svart blogg kommer att finnas i butikerna, vi spelar och signerar skivor pĂ„ Skivfönstret pĂ„ Götgatan. SĂ„nt Ă€r alltid kul. Och sen dĂ„âŠâŠ ja, vi fĂ„r se, kĂ€nns som en semester skulle sitta som pitten i Greta.
–>
Ă
re 28/3 -07
Jag sitter i hotellobbyn och klockan Àr snart halvÄtta, det stÀdas runt omkring mig, himlen Àr blÄ och varför tog jag inte med mig skidklÀder, och vad Àr priset du betalar. Att lÀmna bort mobilen. Det Àr priset du betalar, grabben. Att lÄta Ove ta den och svara, det Àr priset han betalar. Jag fÄr vÀl köpa jacka och byxor, jag fÄr vÀl skita i allting och bara glida omkring i den vita snön och fÄ ont i benen. Vad trodde du, nÀr du började skriva den hÀr svarta bloggen, tÀnkte du överhuvudtaget pÄ konsekvenserna? Nix, ditt dumma nöt, det gjorde du inte. SÄ vad skall du göra nu dÄ, gömma dig uppe pÄ Skutan, gÄ till Duved och tillbaka som Donky gör, hÄlla tungan rÀtt i mun, falla genom universum med ett stomatolleende pÄ lÀpparna, röka Ànnu en cigarett, dÄ blir ju allt mycket bÀttre. Bara gÄ omkring, Àta fel saker, lÀngta hem till M, bli en bÀttre mÀnniska, ja det skall jag, bli en bÀttre mÀnniska. Hur gör man? Man börjar antagligen med att borsta skorna, tÀnderna och ansiktet. Sen Àter man en morot tror jag, eller nÄnting hÄrt och skoningslöst, som livet, det Àr bara att hugga in.
Livet i en kappsÀck, nÀr hörde jag det uttrycket för första gÄngen, för över 50 Är sen antagligen, livet i en kappsÀck, sÄ blev det, sÄ blev ditt liv och vad Àr priset du betalar? Du vet inte? Du vill inte öppna plÄnboken och titta efter, du vill inte möta blicken i spegeln nÀr du borstar tÀnderna. Vad visste du dÄ för 50 Är sen nÀr du satt med bullen i ena handen och Magdas slÄnbÀrssaft i den andra i en syrenbersÄ i S:t Annas skÀrgÄrd, brun som en pepparkaka under solblekt lugg, visste du vilket pris du skulle fÄ betala, knappast. Visste du vad du skulle betala för kÀrleken, för att fÄ Àlska, bli Àlskad, att strÄlkastarna skulle blÀnda dig och göra dig blind och kÀnslokall. DÄ i S:t Annas skÀrgÄrd, naken pÄ klipporna vid Hurva, i kortbyxor pÄ landsvÀgen, i dunklet pÄ höskullen, i daggen pÄ grÀsmattan, i bÄten, i gryningen i sovrummet med dom blommiga tapeterna, somrarna i Filipsstugan, hade du en susning, varför svarar du inte, varför stirrar du ut genom fönstret, vad Àr det du ser, varför grÄter du? Klockan tickar, tiden gÄr. Vad visste jag dÄ, varför öppnade jag överhuvudtaget kÀften, Àr jag klokare nu, har jag lÀrt mig lÀxan.
En gÄng pÄ Hasselö, det var vÄr, det kanske var mÄnaden april i slutet av 80-talet och tofsviporna hade kommit. Dom flög över Äkrarna, som berusade akrobater, dök, steg, kastade sig Àn hit, Àn dit, om och om igen medans jag klippte grÀset. Runt huset drog jag en gammaldags handdriven grÀsklippare, medans den delen som vuxit vild och meterhög söder om huset avverkades med röjsÄg, jag försökte med lie först men insÄg att jag inte var rÀtt man för jobbet. Jag krattade ihop grÀset och lastade det pÄ en vagn som jag drog ivÀg och tömde uppe i skogen. Jag vet inte hur mÄnga lass jag drog, men det tog flera dagar innan jobbet var gjort, jag beskar björnbÀrsriset som tagit över delar av tomten, jag ansade rabatterna, plockade ogrÀs, beskar frukttrÀden frÄn döda grenar och till slut hade vi om inte en engelsk slottstrÀdgÄrd sÄ i alla fall en hederlig svensk bonnatrÀdgÄrd. NÀr jag hade börjat fanns bara gÄngar klippta, frÄn grinden till huset, frÄn huset till gÀststugan, frÄn gÀststugan till skogsbrynet, ja ni kanske förstÄr utan att jag gÄr igenom varenda jÀvla gÄng.
SĂ„ en dag kom K:s pappa ut till ön. Jag hade varit nere vid Ăppeludden och fiskat och nĂ€r jag kom upp till huset stod han pĂ„ tomten och sĂ„g sig omkring. âVad Ă€r det för idiot som har gjort det hĂ€râ frĂ„gade han, âĂ€r det duâ? Jag kunde ju inte neka, det fanns ingen annan dĂ€r att skylla pĂ„. Jo, klĂ€mde jag undrande fram. Din jĂ€vla dummer, förstĂ„r du inte vad du har gjort. Tror du att folk kommer att tacka dig för det hĂ€r, nej, dom kommer att ta för givet att grĂ€set skall klippas sĂ„ hĂ€r varje Ă„r, och du kommer inte att va hĂ€r jĂ€mt, utan det blir jag som fĂ„r göra det, lĂ€r dig det en gĂ„ng för alla, gör aldrig nĂ„t som ingen har bett dig att göra, folk Ă€r sĂ„, dom kommer inte att tacka dig, dom tar för givet att du alltid ska göra det. Han hade naturligtvis rĂ€tt, och det han sa Ă€r faktiskt en av dom fĂ„ sanningar som jag hört i det hĂ€r livet. Folk fĂ„r aldrig nog, vi vill ha mer, jag vill ha mer, du vill ha mer, alla förvĂ€ntar sig att nĂ„n annan ska göra jobbet, betala priset och fortsĂ€tta göra det. Tack Hasse, för den lektionen.
Nej jag visste inte dÄ för 50 Är sen nÀr jag satt i syrenbersÄn, att jag skulle leva i kappsÀck, att jag skulle bedra och bli bedragen, att jag skulle svika och bli sviken, jag visste inte vilket pris jag skulle fÄ betala, det vet jag inte nu heller, jag vet bara att det kostar och att jag pÄ nÄt sÀtt har rÄd.
Jag kan Äka i Jeans, det gör Per HÀgred, han gav sig upp i backen för en stund sen, jag kan lÄna en jacka av Donky. Jag tar Kabinbanan upp till toppen och lÄngsvÀngen ner, jag ska inte bryta nÄgra ben, det har jag inte rÄd med, inte nu.
Riddaren av den Svarta bloggen
–>
Spelade tolv igÄr natt, kom i sÀng tre, kom upp sju, solen stÄr som en gul tuppitt över Skutan, himlen Àr sÄ blÄ att man vill simma in i den, snön gnistrar vit och glÀnser som bolivianskt marschpulver, kort sagt, dagen Àr som gjord för att sitta inne i bloggfabriken och slava.
NÀr jag gick till frukosten i detta vackra morgonvÀder i den jÀmtlÀndska fjÀllvÀrlden, kom dom till mig, gatorna i New York, restaurangerna, nÀtterna och berusningen, kÀrleken till M, knullen, promenader i timmar, hörnet 47:e gatan/9:Avenyn dÀr vi bodde, lusten att skriva om New York kom som ett brev pÄ posten, lyckokÀnslorna kom över mig igen, dÄ nÀr jag var nyförÀlskad, dÄ nÀr jag kunde trolla fram pengar ur öronen, dÄ nÀr allt var möjligt, nÀr vi hÄnglade i taxibilarna, nÀr vi inte kunde Àta för att vi inte kunde sluta kyssas, nÀr jag knullade dig bakifrÄn i köket och du fick en skrattattack för att mina ben sÄg sÄ roliga ut, nÀr du satt och grÀt med en handduk lindad som en turban runt huvet, jag tog ett kort pÄ dig, du hade en gin och tonic i ena handen och en cigarett i den andra, du hade drömt att jag varit otrogen och du var otröstlig och jag hajade noll, storgrÄta för en dröm, hÀr drick lite sprit, kom till sÀngen och knulla sÄ blir det bÀttre.
Gud du som bor i din himmel, tack för att du skickade M till mig, tack för tiden i New York, för hennes nakna kropp tÀtt emot min, vi kunde inte fÄ nog och jag Àlskade dig sÄ mycket, jag Àlskar dig fortfarande lika mycket och du ska vara vid min sida sÄ lÀnge jag lever. Och varje dag skall jag tÀnka pÄ den tiden, pÄ hur mycket jag Àlskar dig, varenda jÀvla dag i resten av mitt liv. Men jag vill att vi ska skriva tillsammans om det, jag minns inte gatorna och adresserna, namnen pÄ dina arbetskamrater, affÀrsinnehavare, restaurangnamn osv. jag blandar bara ihop det, dina stories om tiden innan jag kom, det liv du levde, det liv som höll pÄ att ta knÀcken pÄ dig.
Jag kÀnde att jag ville och kunde skriva om det idag, jag har vÀntat pÄ det, som jag alltid gör, vÀntar in det rÀtta ögonblicket, men du var inte hÀr och utan dig gÄr det inte. Du med en Gin och Tonic i handen, du med en handduk lindad om ditt huvud, du med rödgrÄtna ögon, du med ditt glada skratt, du som Àr min vÀn, du som Àr min kÀrlek, utan dig gÄr det inte.
Och pĂ„ det att han skrivit detta, reste han sig upp, packade ihop sin laptop, lĂ€mnade in den i receptionen, gick ut och stĂ€llde sig utanför entren till Ă
regÄrden, stod sÄ rökandes och tittade upp mot Skutan, ikvÀll var han ledig, han skulle fÄ vin till maten, som en vanlig turist, som en vanlig mÀnniska. Vad var det livet gjort med honom, ibland önskade han att han inte var den han var, ibland önskade han att han bara var en vanlig turist som fick vin till maten och nöjde sig med det.
Han fimpade cigaretten och gick sakta ivÀg, visslandes pÄ en melodi som etsats fast i hans huvud
gick in pÄ en bar
och drack sexor gÄnger fem
nÀr klockan slÄr tolv
har turisterna gÄtt hem
alla vet vad jag vill ha
ikvÀll
Àr jag inget bra för mig sjÀlv
–>
Det hÀr Àr inget roligt att behöva skriva, men den mÀnniska som bl.a. kallar sig Idafix Àr en sjuk mÀnniska. Hon heter Ulla Lena och Àr diakonissa i VÄrfrukyrkan i Enköping. Jag har ringt dit och bett dom hjÀlpa mig men dom har tydligen inte kunnat göra nÄt dom heller. Jag har försökt ignorera henne i ett halvÄr, bett henne sluta förfölja mig, skrikit Ät henne att dra Ät helvete och gjort allt i min makt för att fÄ henne att inse att hon och jag inte har en stormande kÀrleksaffÀr. Det hela börjar bli alltmer obehagligt. Hon tror att jag skickar hemliga meddelanden till henne genom bloggen. Hon kommer till spelningar fast vi bett henne att inte göra det, hon skickar mejl och sms som innehÄller allt det man inte har lust att lÀsa. Hon har gjort inlÀgg under andras signatur m.m.
Ett tag funderade jag pÄ att lÀgga ner bloggen, men till slut bestÀmde vi oss för att spÀrra ut henne, som ni kanske har mÀrkt. NÀr jag nu förstÄr att hon flyttat sin verksamhet till andras bloggar och emailadresser tycker jag att det har gÄtt rakt Ät helvete för lÄngt. Jag kommer nu att polisanmÀla henne för de trakasserier hon utsÀtter mig, och nu tydligen andra för. Det À trÄkigt att det inte gick att tala reson med henne, det Àr trÄkigt att behöva göra sÄ hÀr. Jag vill bara berÀtta detta för er som lÀser min blogg och undrar vad hon Àr för en konstig figur.
Gör oss alla en tjÀnst och radera hon ev. gör pÄ era sidor och inte minst, skicka dom inte vidare till mig.
plura –>
FrĂ„n Koster till Ă
re Àr det en bit, frÄn oktober till mars likasÄ. Den hÀr resan började för 5 mÄnader sen och börjar nu nÀrma sig sitt slut. Om en vecka kommer Svart blogg att finnas i affÀrerna. Vad visste jag dÄ, de dÀr första dagarna pÄ Koster, nÀr jag stirrade med tomma ögon ut över ett blÄgrÄtt Skagerack, som om framtiden lÄg nÄnstans lÄngt dÀr ute till havs, och var pÄ vÀg in mot land. Dag efter dag spejade jag mot horisonten efter segel, efter röken ur skorstenar, molnen som dök upp, och vindar som piskade havet mot klipporna dÀr vi brukar ligga och sola i början av mÄnaden augusti.
Sen har jag vandrat i stÀderna, över gator och avenyer, letat i varje fönster, varje hus, letat efter ett tecken, ett finger som skulle peka Ät nÄgot hÄll. Jag har druckit till botten och blivit törstig igen, jag har somnat och vaknat igen, jag har rest mig upp med tomma ögon, varje dag, den ena följd av den andra, tittat ut genom fönstren, stirrat in i det grÄ vinterlandskapet, efter segel och skorstenar, fÄglar frÄn fjÀrran lÀnder, hundar som sprungit bort, Àlskande som gÄr omslingrade genom parken, fyllona pÄ bÀnken som hÀlsar dig och erbjuder en plats. Vad visste jag dÄ de dÀr dagarna i oktober och vad vet jag nu? Ingenting skall vi veta, vi ska inte ens mÀrka nÄgonting, inte se eller registrera.
Det skall gĂ„ förbi oss, det skall gĂ„ genom oss, över oss och under. Om du lyssnar skall du höra det djupt dĂ€r inne i ditt mörka hjĂ€rta, lyssna i det du trodde var tystnaden sĂ„ skall du höra dom, maskinerna som dundrar, grĂ€vskoparna som schaktar, ett fruktansvĂ€rt ovĂ€sen i ditt inre. Minnen frĂ„n din barndom lastas pĂ„ lastbilar och körs upp lĂ€ngs branta vĂ€gar, och lastbilarna kör av vĂ€gen och faller fritt genom universum i tid och evig tid, alltmedan du stirrar med tomma ögon efter framtiden, segel vid horisonten, skorstenar, vilsna hundar, och Ă€lskande som gĂ„r Ă„t varsitt hĂ„ll, ett hotellrum i Paris att grĂ„ta ut i, att vila ut i, att dö i. Den hĂ€r resan skall aldrig ta slut, jag faller med den genom universum efter universum, jag skriker med öppen mun och grĂ„ter med vidöppna skrĂ€ckslagna ögon. FrĂ„n Koster till Ă
re Ă€r det en bit, en mycket liten bitâŠâŠ.
–>
En man med smutstvĂ€tten i en liten ryggsĂ€ck och sin lilla resegitarr i ett för stort fodral, kom förbi med sina olyckliga ögon, stirrandes ut i det som vi inte vet nĂ„nting om, det som ligger framför oss som en lĂ„ng ensam vĂ€g och en resa som börjar just i denna stund. Hon sĂ€ger attâŠâŠ.jag har försöktâŠ..jag Ă€r inte svartsjukâŠâŠ..hon fĂ„râŠ.jag orkar inte, jag trodde, jag villeâŠ..
Vi mötte honom pĂ„ McKinleys och jag hade med mig ett ex av Svart blogg som jag gav honom, jag hade precis fĂ„tt hem en lĂ„da med 20 ex. Fan va snygg, det mĂ„ste va det bĂ€sta omslag Kjell har gjort, sa han. Nicolai fick ocksĂ„ ett ex, han kom frĂ„n Ă
landsbĂ„ten och hade gjort en egendomlig spelning pĂ„ Ă
land kvÀllen innan, ni vet, man befinner sig i en situation som man inte kunnat drömma om och man tÀnker, jaha, jag Àr alltsÄ en sÄn hÀr artist nu, jag sitter hÀr pÄ en litterÀr afton och spelar för dom hÀr mÀnniskorna, eller, jaha ja, nu börjar dom dansa foxtrot ocksÄ.
Nicolai försvann till nÄn fest och vi gick hem till oss och drack vin och lyssnade pÄ skivan. Han med dom olyckliga norrlÀndska ögonen, jag, M och Ove. Vi pratade om inspelningen, hur det hade varit, vad Werner hade sagt, hur Karla hade gjort, han sa att blivit sÄ glad nÀr vi gjort Atlantis och jag hade ringt hela tiden och berÀttat hur nöjd jag var med skivan, och jag tÀnkte vilken tur att den hÀr killen med sina ledsna ögon korsade min vÀg nÄgra veckor innan jul för tvÄ Är sen, vilken jÀvla tur att jag gillade Moneybrothers första platta sÄ mycket att jag rÀckte den till M och sa: Kan du se efter vem som har producerat den hÀr skivan.
Och nu satt vi hÀr och lyssnade och drog upp diskussioner vi haft för tvÄ mÄnader sen, sÄnt som vi tyckt olika om, saker som föll bort och sÄnt som kom till. Hans telefon ringer var 10:e minut, det Àr hon och han ser gladare ut, men ÀndÄ, den dÀr lÄnga ensamma vÀgen som vÀntar, det Àr nog sÄ man mÄste gÄ den vÀgen nÄn gÄng i livet.
Innan han gÄr stoppar jag ner en liten sak i hans ryggsÀck, en liten sak jag skrev i oktober
Blues för Bodil Malmsten
Solen gÄr ner över ön
FrÄn horisonten kommer regnet nÀrmre
Jag Ă„t lite fisk till lunch
Det var rester som jag vÀrmde
Det Àr den 19.e oktober 2006
Och snön faller lÀngre uppÄt landet
Jag Àr sÄ lÄngt vÀsterut det gÄr
Jag Àr pÄ fingertoppen av handen
Och solen sjunker snabbt nu
Och fÀrgar hela havet rött
helt plötslig Àr alla borta
folk jag trÀffat och folk jag mött
Vin och kyckling under ett ÀppeltrÀd
Otrogen mot den jag hade kÀr
För varje brustet hjÀrta lyser en stjÀrna inatt
Vart tog ni vÀgen, jag undrar vart
Jag vet inte om det Àr viktigt
Men jag tÀnker pÄ det ibland
Och jag tÀnkte pÄ Bodil Malmsten
Hon bor ocksÄ lÀngst ut pÄ jorden
VĂ„ra liv korsade varandra ett tag
Vi brukade ses över borden
Vi drack vin och spelade TP
Hon var rödhÄrig och lÀngtade bort
Jag tror jag brukade vinna för det mesta
Jag visste ju mer om sport
Hon kanske Àr som jag
Man har alla och inga vÀnner
Men hon hade alltid ett gott ord
Om vad som kom ur mina hÀnder
Och just ikvÀll var det en TV- minut
Om din nya bok som har kommit ut
Tack för din födelsedag i Cornwall och middagen
Och promenaden till Lands end
Jag vet inte om det Àr viktigt
Men jag tÀnker pÄ dig ibland
Det Àr konstigt hur folk som stÄr en nÀra
Helt plötsligt utan ett ord bara Àr borta
Som mannen med trumpeten
Vi brukade ses mer Àn ofta
Och Kajsa, Kajsa, Kajsa
Vi hade nÄgra vilda Är
Men allt ordnade sig till slut
Vi fick inga djupare sÄr
Jag tog nattfÀrjan till Gotland
PÄtÀnd, full och ful
och pÄ nÄt sÀtt tog jag mig till FÄrö
DĂ€r du repa med Tant Strul
Jag gjorde nÄgon illa
Sen gjorde du likadant mot mej
Först skulle nÄgra Är av vÄra liv passera
NĂ€r jag var din kille och du min tjej
Jag vet inte om det Àr viktigt
Det kommer över mig ibland
Kamieniecki var Àr du nu
Dina historier slog det mesta
Du höll hov pÄ Röda rummet
Dina kontakter var dom bÀsta
Vi spelade Tavli och drack öl
Drog en linje och önskade dubbla
Det fanns ingen förlorare
Och ingen kunde snubbla
Jag minns och hÄret reser sig
Och lÄt det stÄ skrivet
Man kan ha hur kul som helst i livet
Om man har rÄd och kan betala priset
Tack för alla skratt och skÀmt
För alla ljus och skepp vi brÀnt
Vi kanske syns nÄn natt igen, nÄn gÄng i framtiden
och skriver om slutet pÄ historien
Jag vet inte om det Àr viktigt
Det kommer över mig ibland
Och Brett som körde speedway
och Annicka pÄ sporten
Det Àr en bra historia
men av hÀnsyn tar jag bort den
Jag har levt mitt liv lÀngst ut
pÄ fingertoppen av handen
Och allt och varje dag finns kvar nÄnstans
om man orkar och törs ta fram det
Skammen och sveken, guds bud och katekesen
och allting som gÄtt sönder
KĂ€rleken och leken
och att klamra sig fast vid drömmen
Vi i bandet har blivit mÀn nu
nÄn slags edsvurna bröder
MĂ„ ni alltid va omkring mig
lÄt oss spela för döden
Jag vet inte om det Àr viktigt
Det kommer över mig ibland
–>
Det Ă€r fredag kvĂ€ll pĂ„ hotell Plaza hotell i Eskilstuna, rum 406 och M tittar pĂ„ alla kanaler samtidigt lĂ„ter det som. Det Ă€r Lets dance i 10 sekunder, SĂ„ ska det lĂ„ta i 2 sekunder, nĂ„n psykologisk thriller i 5 minuter och SĂ„ ska det lĂ„ta i 2 sekunder igen, o.s.v. Vi ska spela om 2Âœ timme och jag har glömt textpĂ€rmen med dom nya lĂ„tarna borta pĂ„ Harrys. Jag hade tĂ€nkte gĂ„ igenom dom hĂ€r pĂ„ rummet, nu fĂ„r jag slĂ€nga ett getöga pĂ„ dom precis innan gig i stĂ€llet.
I gÄr ja, vad hann jag inte med att berÀtta i morse. Po Tidholm kom och hÀlsade pÄ med fotograf, jag visste inte vad jag skulle ha för strumpor pÄ mig, sÄnt Àr viktigt, jag gillar fÀrgglada strumpor, men sÄ tÀnkte jag, va fan, jag kör barfota, sÄ jÀvla cool och avslappnad Àr jag, min första barfotaintervju alltsÄ. Jag lagade stekt flÀsk med löksÄs till lunch, men till min fasa upptÀckte jag att flÀsket var fÀrdigskivat nÀr jag öppnade paketet, vilket Àr vÀrdelöst, jag som hade tÀnkt hÄlla ett litet tal om vikten av att köpa flÀsk pÄ bit. De visade sig dock att unge herr Tidholm verkade vÀl sÄ insatt i matlagningskonsten som jag, smör visste han t.o.m. vÀldigt mycket om och jag fick mig en liten förelÀsning, som i det hela gick ut pÄ att svenskt smör var en skitprodukt, jag blev sÄ engagerad i smörlektionen att jag glömde bort att jag lagade mat och brÀnde flÀsket, det förbannade vÀrdelösa fÀrdigskivade flÀsket. NÄvÀl, maten blev helt okej, vi drack varsitt glas mjölk och sÄ satte han pÄ MP3 spelaren.
Jag har faktiskt blivit dumpad av Po en gĂ„ng i tiden. Han och Johan Croneman, nu Ă€r det Lets Dance pĂ„ TV, skulle göra en lĂ„ng intervju med mig för MĂ„nadsjournalen om jag inte mins fel. Intervjun skulle göras under flera dagar och den första dagen kom. De unga herrarna, i alla fall yngre Ă€n mig, kom ut till EMI studion i SkĂ€rmarbrink, dĂ€r jag höll pĂ„ och jobbade med nĂ„t, vad har jag glömt och vill inte veta heller, jag var alltid i EMI studion pĂ„ den tiden. Intervjun gick liksom inget vidare, och efter nĂ„n timme sĂ€ger Po, âDu gillar inte att bli intervjuad va?â Jag tror jag svarade, NĂ€hâŠSen gick dom och kom aldrig mer tillbaka. Dom dumpade mig, och jag var inte speciellt ledsen för det. Fast det Ă€r klart, omslaget pĂ„ MĂ„nadsjournalen, hade ju suttit fint i trofĂ©samlingen.
Nu pratade vi i tre timmar och det gick betydligt bĂ€ttre Ă€n förra gĂ„ngen, han Ă€r en intressant och kunnig, pĂ„lĂ€st skribent och intervjuare, han Ă€r mer intellektuell Ă€n jag, kommer frĂ„n en sĂ„n familj, jag frĂ„n en familj dĂ€r mycket sopades under mattan. Jag analyserar inte sĂ„ mycket utan lever pĂ„ nĂ„n slags intuition. SĂ„ dĂ€rför var det intressant nĂ€r han var framme och petade med vĂ€nstern i ansiktet hela tiden, varför dÄ⊠har du aldrig⊠vad tycker du omâŠ..Maria har somnat, nu Ă€r det Lets Dance för hela slantenâŠ.varför har du aldrig skrivit om din döda syster, pĂ„ tal om att lĂ€mna ut sitt privatliv. Fan vad jobbigt att ta hissen 4:a trappor ner för att ett bloss. Folk har börjat fyllna till i receptionen och om en timme skall ja gĂ„ ivĂ€g.
Po och jag hade sÀllskap bort till Bergsgatan dÀr jag hade ytterligare en intervju pÄ Ill Cafe klockan 15:00. En timme senare var jag klar och tog bilen upp till söder och gjorde souncheck, fick i mig lite torr gris, slÀngde mig i bilen och tutade hem till Parkgatan. En timme senare sitter M och jag i en taxi som tar oss till, Medborgarplatsen. Vi promenerar till SkÄnegatan, M gÄr för att Àta och jag slinker ner pÄ Mauros releasefest i kÀllaren pÄ Petsound bar, det var som attgÄ in i den berömda sardinburken, mÄnga ansikten jag kÀnde igen, den lÄnge Christer Olsson tyckte jag sÄg solbrÀnd ut, jag sa att det var spriten. Blixten och Jens Pettersson var bland de första jag stötte pÄ, sen fortsatte det med kÀnda ansikten, Kjell naturligtvis, som berÀttade att han gett HÄkan en skrapa, Marie Dimberg, Lounge, Alar, Sajle, Sara frÄn Bonniers, Stefan frÄn Petsound, Annis, Bianca och mÄnga mer, för er meningslösa namn, men alla smÄpÄvar i min lilla adelskalender. Tog mig fram till bardisken och fick ett glas vitt vin, Ängrade mig och stÀllde tillbaks det, vi har ju en överenskommelse i Eldkvarn, ingen alkohol före en spelning och sÄ fick det bli Àven ikvÀll Àven om vi bara skulle spela 4:a lÄtar. Precis nÀr jag skulle gÄ uppför trappan stöter jag ihop med Po och vi byter nÄgra ord.
Jag och M promenerar Ăstgötagatan de 6 kvarteren upp till Mosebacke, trĂ€ffar dom andra i Cornelisrummet som, som vanligt Ă€r loge Vi spelar 4 lĂ„tar och sen hĂ€nger vi i baren och för första gĂ„ngen bjuder jag min son Axel pĂ„ en öl, det var stort. TrĂ€ffar Tina och Arvid som gjorde dokumentĂ€ren 27+ om oss. Vi snackar om att fĂ„ ut den kommersiellt och att vi borde göra en ny film. SĂ„ nu skall vi trĂ€ffas efter pĂ„sk och prata om det. Stöter Ă„ter ihop med PoTidholm och vi pratar en stund innan jag tar en Taxi hem. âJaha, Hammarbyhöjden förmodar jagâ sĂ€ger taxichauffören, som tydligen kört mig förr, nej svarar jag, jag Ă€r tillbaka pĂ„ Kungsholmen igen.
Nu Àr det Lördagmorgon och frukosten börjar om en halvtimme, spelningen i gÄr kvÀll avlöpte vÀl, vi spelade fyra nya lÄtar och det var bara nÄgra ord som jag snubblade pÄ. Kom just pÄ att jag ska delta i en stafettlÀsning av Astrid Lindgrenböcker pÄ kulturhuset i dag, just nu kÀnns det som jag borde ha tackat nej, Àr trött och mörbultad efter spelningen. Frukost, Àntligen.
–>
SÄ kom den tillbaka till mig, en lugn stund. Inte ens katten jamar. Har hunnit lÀsa första delen av DN och druckit en liter kaffe. Jag fÄr försöka rekapitulera de senaste dagarna, tvÄ dagar i en hyrbil med Kalle och Werner, 10 radiostationer, tidningsintervjuer, en natt i Göteborg, romantisk middag med Kalle i Malmö och sista flyget hem till en cigarett och en whiskey med M under köksflÀkten.
I Malmö promenerade Kalle och jag, frĂ„n Kramers till Triangeln, vi stannade till vid Viktoriateatern, dĂ€r vi gjort sĂ„ mĂ„nga minnesvĂ€rda spelningar, inför folk med medhavd matsĂ€ck, den kallas ocksĂ„ picknickteatern av den anledningen, jag tror inte det finns nĂ„t liknande stĂ€lle i Sverige, folk tar med sig mat och vin och nĂ€r de kĂ€kat fĂ€rdigt spelar man, teatern Ă€r inte stor, ca 200 platser. sĂ„ man spelar nĂ„gra kvĂ€llar, bor pĂ„ hotellet runt hörnet, och efter showen hĂ€nger man pĂ„ Brogatan. Konstaterade att Tomas Andersson Wij skulle spela dĂ€r. PĂ„ affischen sĂ„g han elegantare ut Ă€n nĂ„nsin, vit glĂ€nsande kostym, vĂ€lklippt, stora ringar pĂ„ fingrarna, âHan tjĂ€nar nog bra med degâ, konstaterade min lille avundsjuke bror. Hm, tĂ€nkte jag, som vi promenerade vidare, om jag turnerade ensam skulle jag ocksĂ„ ha rĂ„d med en sĂ„n dĂ€r flĂ„dig kostym och ring i nĂ€san.
Vid Triangeln vek vi vĂ€nster bort mot MöllevĂ„ngen, passerade systemet, vĂ„ra viljor var av stĂ„l, och stod sĂ„ pĂ„ MöllevĂ„ngstorget, kebabernas och vattenpipornas helgade torg. Tillbaka mot centrum, förbi KB, förbi Mon Bijou gatan (ballaste gatunamnet) in pĂ„ Admiralsgatan dĂ€r vi hyrde en lĂ€genhet nĂ€r vi spelade in Brott lönar sig alltid. Vi trĂ„cklade oss upp mot Södra Förstadsgatan igen, över Brogatan, förbi Bullens och till höger bort mot Stora torget igen. PĂ„ bron över den lilla Ă„n, som jag inte vet vad den heter, möter vi Werner som slĂ„r följe med oss och vi gĂ„r till saluhallen och tar en kaffe och kaka. Kalle försvinner för att köpa plektrum och Werner och jag strosar vidare runt i kvarteren och pratar om att man skulle kunna flytta till Malmö, âdet finns en atmosfĂ€r hĂ€r, som inte finns i Stockholmâ, sĂ€ger Werner. âPĂ„ söder i Stockholm Ă€r allting bara ytaâ. Jag instĂ€mmer, Malmö Ă€r vĂ€rt en mĂ€ssa. Vi besöker en kyrka och en Appelbutik och sen gĂ„r vi till Radio Malmö och blir intervjuade av vĂ„r gamle vĂ€n Kalle Oldby, vi spelar en lĂ„t live bara för att det Ă€r han, för all bra musik han spelat i sina program under Ă„rens lopp.
Vi sĂ€tter oss i Saaben och kör bort till MöllevĂ„ngstorget igen. Werner och Linda, som anslutit frĂ„n Trelleborg gĂ„r och kĂ€kar pĂ„ sitt hĂ„ll och Karla och jag gĂ„r till Tempo, en trevlig liten restaurang med god mat och vi blir hĂ€lsade redan ute pĂ„ gatan av en rökande servitör, âNej men Ă€r det inte bröderna Eldkvarn som Ă€r ute och gĂ„râ. Eftersom vi ska med ett plan fĂ„r vi högsta prioritet i köket och snart stĂ„r en flaska vin pĂ„ bordet, och strax dĂ€rpĂ„ bĂ€rs varmrĂ€tten in. En tjock skiva kalvlever, som en tournedos ungefĂ€r, upplagd pĂ„ jordĂ€rtskockpure och grillad vĂ„rlök. Det smakar alldeles förtrĂ€fflig och vi skickar en hĂ€lsning ut till kocken i köket.
Efter en massa bök pÄ Sturup, ni vet, flaskor i bagaget, metalldetektorer som piper, lyfter planet 21:00, en kvart försenat. Jag lyckas somna och vaknar lagom till inflygningen över Stockholm. Man kan nÀstan ta pÄ hustaken innan man till slut studsar fram pÄ landningsbanan i Bromma.
Nu börjar stressen göra sig pÄmind, har dagens första intervju om en timme, mÄste hinna duscha, borsta tÀnderna och betala en rÀkning till Lensbuddy som Àr obetald, som vanligt hotas det med inkasso, fast felet helt och hÄllet Àr deras, monumental datakrasch i oktober, jag fick inte mina linser i tid innan jag for till Koster, dom kommer tvÄ veckor för sent, M hÀmtar ut dom och vet inte om att inbetalningskortet ligger i försÀndelsen, som kastas bort och nu sitter jag hÀr med ett hot om inkasso, för den sketna summan 800 kr. Jag har varit deras kund i flera Är, alltid betalat i tid. Jesus fuckin Christ, det finns nÄgot som heter telefon, varför ringer ni inte sÄ att missförstÄndet kan redas ut pÄ 10 sekunder.
Hade tÀnkt hinna med gÄrdagen ocksÄ, Po Tidholm hÀlsade pÄ, det var mycket trevligt, vi Ät stekt flÀsk med löksÄs, jag var pÄ Mauros releasefest, trÀffade Po, spelade pÄ Mosebacke, trÀffade Po. PÄ Mosebacke trÀffade jag Àven Tina och Arvid som gjorde dokumentÀren 27+ med oss. Dom hade glÀdjande nyheter, för bÄde oss och er. Men om Po, Tina och Arvid fÄr ni lÀsa i morgon, och mÄnga, mÄnga andra.
Riddaren av den Svarta bloggen
–>
Godmorgon, sĂ„ sitter man hĂ€r vid köksbordet igen, hemma pĂ„ Kungsholmen. FĂ„r vĂ€l börja med att tacka alla som skriver, det Ă€r kul lĂ€sning och jag försöker i mĂ„n av tid att svara. Just nu Ă€r jag jag inne i en period nĂ€r jag knappt hinner byta kalsonger, sĂ„ det kommer att bli magert med svar och skrivande de nĂ€rmaste dagarna. Förutom intervjuer och promotion mĂ„ste jag ta hand om mitt privatliv ocksĂ„, jag har tex en timme imorgon nĂ€r jag kan sĂ€tta mig och betala rĂ€kningar, sen reser vi till Ă
re pĂ„ Söndag, sĂ„ att pĂ„ mĂ„ndag/ tisdag börjar allt lugna ner sig och jag kommer att fĂ„ tid över att skriva skrönor igen. Men man vet aldrig. Det kan dyka upp en ledig stund nĂ€r man minst anar det. Men nu, ett djupt andetag och sen Ă€r det bara att kasta sig ut……….
Plura –>
Nästa sida »
